Runtkastad som en trasig vante

I perioder känner jag stort behov att skriva av mig och nu är vi här igen, tiden då jag behöver dela mina tankar och funderingar. Det är liksom inte något stort och djupt alla gånger utan ibland känns det bara så otroligt skönt att få skriva lite ”cyberdagbok” och bli av med de tankarna och känslorna. Det behovet kommer och går och nu under tiden jag haft samtalshjälp så har jag skakat av mig det hos denne. Tragiskt nog står jag utan samtalshjälp, igen.

Först gick jag i KBT(började i augusti 2016)via den vårdcentral jag är listad på och när den behandlingen löpte ut(maj 2017) träffade jag en privat psykolog (från maj - december 2017) Efter mindre än ett år hos henne så skulle hon pensioneras och jag fick en tillfällig samtalskontakt (det skall tilläggas att denne kontakt är min psykiatriSSK och alltså ingen utbildad samtalsterapeut) vi pratade en gång i veckan under två månaders tid ungefär och jag tyckte väl egentligen att det kändes sådär eftersom att hon knappt gav gensvar på det jag sa men att det var skönt och frigörande att få släppa ut det som jag känslomässigt och erfarenhetsmässigt samlat på mig under veckan. Att hon inte gav gensvar var superjobbigt, det är superviktigt att en samtalskontakt eller psykolog gör det, då jag behöver pausa och liksom andas mellan meningar och funderingar. Hon satt tyst eller sa att hon inte riktigt visste hur hon skulle uttrycka sig. Jag brukar aldrig uppleva att det blir en jobbig tystnad men med henne gjorde jag det. 

När jag skulle påbörja min ADHD-gruppKBT som jag går i nu sa hon enligt mig väldigt tvärt att vi skulle avsluta våra samtal. Hon sa det på ett sätt jag inte erbjöds att säga vad jag tyckte och tänkte kring den åsikten hon hade utan det var liksom redan bestämt att det skulle bli så. Det kändes riktigt jobbigt för bara några minuter innan hon sa detta så hade jag påpekat att jag önskade gensvar av henne. Någon form av respons. Hennes respons på min önskan var att hon inte visste vad hon skulle säga, som så många gånger förut, och att hon trodde jag skulle ha bättre hjälp av en socionom eller annan samtalskontakt som har mer samt bättre koll på juridiska saker. Henne, socionomen, var jag hos en gång och hon skickade mig vidare hon också, till kommunens ekonomiska rådgivning för att hjälpa mig att bli av med de skulder jag inte ens skapat åt mig själv utan som är en del i det trauma jag gått och går igenom där mina föräldrar utnyttjat mig (berättar om detta djupare i ett annat inlägg!) Så, summan av kardemumman är att jag står utan samtalshjälp och jag blir runtslussad hela tiden. 

Jag är fortfarande helt mållös över hur en psykiatriskt utbildad individ kan säga så till någon med en komplex problematik som behöver älta och prata kring trauman och annat som ställer till det i vardagen. Jag lever med en blanddiagnostistik utöver traumat så det är många perspektiv som spelar in i min vardag. Jag blev ledsen och tappade förtroendet för henne totalt när han tvärt ville avsluta våra möten. Tyvärr. Dock känner jag att jag behöver prata. Jag behöver skriva. Jag behöver få uttrycka mig och bearbeta. Det är här ni kommer in i bilden. Bästa och älskade ni, vill ni vara mitt samtalsstöd? 

#psykiskohälsa #Kbt #adhd #helsingborg #enfriskarekropp